Sov gott min ängel!

Igår klockan 12.15 så slutade vår älskade Cathrine sin kamp. Hon kämpade verkligen in i det sista... Nu har änglarna fått sällskap av den allra vackraste och finaste ängeln av dem alla.

Under de senaste veckorna försämrades Cathrine snabbt och helgen som gick var riktigt jobbig. Cathrine orkade knappt hålla sig vaken och har därför inte haft kraft nog att skriva till er här på bloggen. Det var väldigt viktigt för henne att jag skulle skriva det här inlägget till er, hennes sista inlägg. Hon ville att jag skulle framföra ett stort tack till er, för alla era fina kommentarer, ert fina engagemang och stora stöd. Så TACK, från oss båda. Era kommentarer har betytt så mycket för henne! Cathrine var precis så fantastisk som ni här på bloggen uppfattade henne.

Den här jorden blir aldrig sig lik och väldigt mycket fattigare utan dig gumman... Saknaden av dig min älskade, vackra, starka och helt underbara fru är obeskrivlig. Jag är så tacksam för den tid vi fick tillsammans men jag är samtidigt så ledsen och arg över den tid vi blivit berövade på och det vi inte fick chansen att uppleva tillsammans. Det skulle ju vara vi tre.... Du, jag och vår älskade Stella. Den vidriga sjukdomen kom i vägen och på ett hänsynslöst sätt tog den dig ifrån oss. Allt känns bara så omöjligt utan dig....

Din färd fortsätter nu någon annanstans, till någon vacker plats där du kan få frid. Men snälla älskling, ge oss styrkan att fortsätta vår färd här, tills dess att vi ses igen...

Cathrine, jag älskar dig mer än ord kan beskriva, nu och för alltid!

Tack för allt och sov gott min ängel...


/Stefan Tranblom, make till den största kämpen och mest beundransvärda människa som satt sin fot på denna jord.

Hej igen!

Hej igen och tack för dom otroligt fina kommentarerna!

Jag mår sådär och ska jag vara ärlig är det rätt tufft! Har inte mycket till ork, så jag försöker kämpa och ha kraft till rätt saker.

Förra veckan fick jag ett nytt dränage till min vänstra (sjuka) lungan. Det jag tidigare hade, hade suttit i mer än 6 månader och slutade helt plötsligt att fungera. Det resulterade så klart i att jag hostade upp innehållet i lungan istället... Nu har jag ett litet tjockare dränage. Jag längtar inte direkt tills om det blir nåt fel på detta också, för smärtan var inte trevlig. Dra ut ett dränage och sätta in ett nytt, UTAN bedövning kändes om jag säger så. 

Vi försöker njuta av dagarna och värmen, men det är inte alltid så lätt när det är jobbigare när det är just varmt. Bada kan jag inte heller göra, så det blir rätt jobbigt faktiskt. 

Det går fortfarande inte min väg och det blir komplikationer på komplikationer. Det senaste är sår på rumpan pga av tumören där som inte läker och det blir bara värre. Gör fruktansvärt ont att sitta och självklart blir jag rädd för att det ska bli värre, eller aldrig läka... Det är mycket som gör mig rädd... Livrädd!

Det är så mycket som gör mig glad. Jag/vi har från dag 1 när vi fick reda på att jag var sjuk bestämt att den aldrig ska få ta över mitt/vårt liv. Den kan jävlas och vara en idiot, men mitt fokus ska ALDRIG vara på sjukdomen. Märker att ju sämre jag blir, desto mer blir fokus på pisscancern och det är fan inte acceptabelt! Det är väl nu jag ska njuta och fokusera på rätt saker, nu när jag märker att tiden rinner iväg...

Stefan, du ska veta att jag är otroligt tacksam för allt du gör. Hur du kämpar dag ut och dag in med alla fruktansvärda tankar och känslor, samtidigt som du tar hand om mig och vår underbara dotter, samtidigt som du tränar och jobbar för att få hämta kraft någonstans. Jag är otroligt imponerad och önskar så att det fanns nåt jag kunde göra för dig. Var ju inte så här det skulle bli! Vi skulle ju bli en familj, vi tre. Njuta av livet, se varandra växa upp, finnas där för alltid, kanske skaffa ett syskon till Stella. Nu blir ingenting som det var tänkt och det gör så ont i mig! Så fruktansvärt ont! Älskar dig mer än vad ord kan beskriva! Är så glad och tacksam för varje dag som du, jag och Stella får tillsammans! Jag kommer alltid vaka över er, alltid!

Mina älsklingar!!

Jag njuter av jordgubbar och glass. :-)

Inte lätt..!

Pappas skor är jätte roliga att gå i. :-)

Oj, vad tiden springer fram! Förlåt för att jag varit så dålig på att blogga!

Måste tacka för de kommentarer du har lämnat! Jag blir så otroligt rörd varje gång! Att just du, på andra sidan skärmen bryr dig så mycket om mig och vill mig så väl! Tack är egentligen ett för litet ord, men du ska veta att den/dom kommentarerna betyder mycket!

Vi har haft fullt upp här! Främmande som har avlöst varandra! :-) Har verkligen varit jätte roligt att träffa alla igen!!! Tråkigt bara att jag inte orkar göra någonting. Sitter mest och det är det värsta jag vet! Jag vill göra saker! Hjälpa till med maten, kunna åka och handla, kliva upp med Stella på morgonen och ta henne till dagis, ja, det finns så mycket "små" saker jag vill göra, men som jag inte orkar. Det är otroligt frustrerande! Jag blir rakt ut sagt ledsen! 

Det är mycket som gör mig/oss ledsna nu så klart! Känns som det gick så fort, samtidigt som det kanske inte har gjort det. Är väl så att man klarar mycket, men till en viss gräns och när den är nådd, då går det inte att göra alla dom sakerna man tidigare orkat och gjort!

Det är otroligt tufft, många tankar... Är så klart inte bara tufft för mig, utan för alla nära. Familj och vänner. Stefan har det väldigt tufft också så klart!! Det är han som blir kvar ensam med vår dotter, vår dotter som vi valde att skaffa och uppfostra tillsammans. Nu kommer han att stå där ensam med allt vad det innebär! Vi är i samma situation jag och Stefan, men ändå olika. Fan, det är så jävla orättvist! Jag vill inte det här! Jag vill finnas för mina nära, min man, min dotter! Allt det som en mamma ska berätta för sin dotter, jag blir snuvad på mer än halva livet!! Fy fan så jävla orättvist!!!!

I natt har jag dessutom sovit som en kratta! Känns inte som jag har sovit något alls och ont har jag haft. Värk i rygg och ben som gör att jag inte kan ligga på nåt bra sätt alls. Gav upp till slut och nu sitter jag här ensam och hör att min lilla dotter börjar vakna. :-)

Ta hand om dig och njut av livet!

Trevligt besök!

Idag kommer min fina barndomsvän Anna hit och hälsar på. Ska bli jätte kul att träffa henne igen! Längtar!!! 

Stellis och Anna förra sommaren. Vilken liten skitunge Stellis var. :-)

Tråkiga besked!

Det var länge sen nu. Mycket har hänt och jag kan inte direkt säga att det går min väg...

Förra onsdagen träffade vi min läkare från Uppsala. Var inga vidare besked vi fick... Alla tumörer har växt. De senaste behandlingarna man testat har inte fungerat, så nu finns inget mer att testa. Nu kämpar jag/vi utan mediciner och hoppas att kroppen kan hjälpa till!

Förra onsdagen fick jag även komma hem med maskinen. Tog dock inte lång tid förrän jag var tillbaka på akuten... Natten mot midsommarafton började maskinen att strula. Den varnade för läckage och det rann ut vätska... Efter att ha hållt på och strula med olika personer i två timmar och klockan hade hunnit bli 02.30 så insåg jag att det bara var att åka in på akuten för att få någon att titta på maskinen och hjälpa mig. Vi ringde min fina vän Lisa som ställde upp och kom och hämtade mig. Stefan var tvungen att vara hemma med Stella. Klockan 07.00 kom jag hem igen, utan någon som helst sömn! Klockren start på midsommarhelgen! Något irriterad över massa saker som inte funkat och trots att jag påpekat saker har folk sagt att det ska vara så, fast det nu visat sig att det absolut inte ska det! Det är tråkigt! För det blev jag/vi som fick ta smällen! 

Midsommar blev väldigt bra. Stefans kompis Erik och hans tjej kom hit. Vi har ätit gott och haft det väldigt trevligt! Tack fina vänner!!!

Nu ska jag snart få blod. Blodvärdet var väldigt lågt! 

Ta hand om dig!!

Jag och en trött älskling igår! Min älskling! Älskar dig så otroligt mycket!!! Du och pappa är mitt allt!!!!

Frukost på sjukhuset

Sitter på sjukhuset och äter frukost nu. Blev fler dagar än jag trodde. 

I måndags stängde man av maskinen som suger ut luften ur lungsäcken. Igår tog man nya röntgenbilder och det visade sig så klart att det blivit sämre. Lungan hade återigen fallit ihop, så det var bara att slå på maskinen igen...

Nu vet jag inte så mycket mer än att jag troligtvis får åka hem med maskinen. Det hoppas jag verkligen på! Finns ingen anledning att sitta här när jag kan sitta hemma istället. :-)

Mamma, pappa och syster kom ner i söndags och har hjälpt till med saker och gjort mig/oss sällskap. Är inte vidare lätt att få ihop allt med ett litet barn som äter pencillin och är sjuk och en mamma som ligger på sjukhus. 

Idag ska jag och Stefan träffa min läkare från Uppsala också. Få svar på de senaste röntgenbilderna och allmänt bestämma hur man ska fortsätta. 

Vilken glädje det är varje gång Stella och Stefankommer och hälsar på! Älskar er!

Nu ska jag äta upp frukosten, sen få blod och sen träffa läkaren. 

Ta hand om dig! Du är värdefull!

Sjukhus

Har återigen tillbringat timmar på sjukhuset. Denna gång blev det övernattning och jag kommer bli kvar några dagar till...

Började i fredags kväll, fick svårare och svårare att andas, men sov hemma och åkte in på dagen igår. I måndags tappades jag på vätska i lungan, nu fanns det luft. Det man ville inte skulle ske, skedde, så nu sitter jag med ett dränage som suger ut luften ur lungsäcken istället... Blir kvar på sjukhuset tills det är klart och det vet man inte hur lång tid det tar. Det bästa av allt just nu, det är att jag kan andas! 

Nu hoppas jag att det får vara nog ett tag. Känns som att det räcker nu!!! 

Saknar min lilla älskling som jag inte hann träffa igår. Tur Stellis och Stefan kommer och hälsar på mig sen. :-) 

Ska försöka vila lite, men går inte riktigt med tanke på alla knölar och grejer som gör ont, men får försöka.

Det slutar aldrig....

Ibland brukar jag tänka att det borde räcka för ett tag. Att något borde få gå bra, bara ibland. När det nu har varit och är jobbigt borde väl det vara nog!!? Men det är någon som vill straffa mig/oss hela tiden! Något ont måste vi ha gjort! Stella har återigen fått öroninflammation! Var in på akuten med henne igår kväll och självklart stämde våra farhågor. Idag har vi kört igång med pencillin. Åh, så underbart!! Natten har inte varit den bästa, så vi alla är trötta idag.

Ta hand om dig!!!

Tack!

Tack för att du lämnar så otroligt fina kommentarer på min blogg! I all skit gör den/dom mig glad! Att veta att du finns där ute och att du bryr dig om lilla mig, det är så fint! Tack! 

Jag har haft några bättre dagar sedan man tappade min högra lunga. Har fått luft och har orkat med saker på ett helt annat sätt. Vågar inte tro att jag ska vara piggare varje dag, men jag hoppas och håller mina tummar! 

I tisdags hade jag en väldigt bra dag! Jag var pigg (satt inte och sov vid köksbordet), glad och hade äntligen energi! Dessutom sov jag bra den natten, det är jag inte bortskämd med kan jag säga! Jag dammsög, städade lite på toan, hjälpte till att laga mat, gick med Stella till dagis och jag diskade. Det var kul! Jag gjorde det för att det var kul, för att jag orkade! Vilken känsla! Igår var jag dock inte lika pigg. Sov för lite och var väldigt trött hela dagen, trots att jag sov, men så är det, olika dagar, väldigt olika dagar! 

Idag får vi se vad som händer. Har lite ärenden jag/vi skulle behöva göra på stan, men allt beror på hur jag mår och det vet jag inte än, sitter fortfarande kvar i sängen. :-)

Tack för att du finns!

Ja, vad säger man? :-)

Ja, vad säger man? :-) Detta är vår unge det! :-) Älskade unge, du är så otroligt älskad!!

Tufft, väldigt tufft!

Nu var det länge sen sist, men det finns sina orsaker... Jag är inte alls pigg! Sedan jag vaknade den där natten med andnöd har det varit otroligt tufft! Har inte klarat av att lämna eller hämta Stella på dagis, jag orkar inte ta hand om henne om Stefan jobbar, jag orkar inte bära henne! Det är fruktansvärt, att inte orka bära sitt barn när hon gråter och vill upp vädjande! Det gör så ont så det finns inga ord! Under den här tiden har jag knappt kunna ätit, andfådd som bara den, vilket gör att jag inte klarar av att gå, får andnöd nästan direkt! 

I helgen var Stellas farmor och faster här och hjälpte oss och lekte massor med Stella. Äntligen har jag börjat äta lite mer, ibland är det rätt bra att vara sin egna läkare. :-) 

Igår var jag på sjukhuset för en rutinröntgen, men var även där för att man på en röntgen som gjordes av lungorna i lördags såg vätska även på höger lunga...! Man dränerade bort lite vätska och jag tyckte jag mådde bättre igår, bara att hoppas på att det känns bättre idag också och att det inte fyller på sig så snabbt!

Igår följde jag till och med och hämtade Stella på dagis, duktig jag är va? Haha! :-) 

Ta hand om dig! Njut av livet, njut av att du är du och att det är sommar! Livet är så otroligt värdefullt!! 

Vår älskade unge! Du är vårt allt! Älskar dig mer än något annat!

Stan med min man!

Det börjar kännas bättre, men är fortfarande väldigt andfådd och matt i kroppen. Men det är bättre och det är det viktigaste!

Skulle behöva sova, sova hela nätter och sova ut på morgonen, men det går inte! Vaknar kl 5 eller 6, sedan måste jag upp. Går jag inte upp hostar jag upp vätskan från lungan. Såå frustrerande! Sover på dagen, men det är inte alltid det funkar, vill ju göra någonting på dagarn också! :-)

Idag ska jag och min fina man gå en liten sväng på stan. Vi har några ärenden som vi måste göra. Får bli snigelfart, men vad gör det?!

Tack för att du läser och för att du lämnar så otroligt fina kommentarer!! Tack!!!

Tufft!

God förmiddag!!!

Den här veckan har varit tuffare än på länge. Blodtransfusion var planerad till i onsdags pga att blodvärdet återigen var för lågt. Vaknade onsdag natt med känslan av att jag inte fick luft. Jag började tokhosta, och det gjorde inte saken bättre, fick ännu sämre med luft. Började hosta upp vätskan från lungan, vilket är otroligt äckligt!! Fick verkligen panik! Kunde inte ta djupa andetag samtidigt som jag hostade upp massa vätska. Försökte efter ett tag att lägga mig igen, men ryggen värkte nåt fruktansvärt, så kunde inte ligga på nåt sätt. Kan inte ligga raklång pga vätskan i lungan, inte på rygg halvsittandes pga knölen bak på rumpan, inte ligga på höger sida pga att det vänstra benet värker som bara den, mage pga vätskan och att jag är så stel i magen. Har inte legat på mage på flera år, innan jag blev gravid. :-) Jag kan helt enkelt bara ligga på höger sida. 

Nästan hela onsdagen spenderades liggandes och halvsovandes. Såå frustrerande!! Sätter så klart igång många tankar och känslor. 

Torsdagen och fredagen var bättre, men inte bra. Orkar inte gå längre sträckor, blir andfådd för ingenting! 

Idag mår jag inte nå vidare heller. 

Jag hoppas det vänder, vill inte må så här! Vill inte att det här ska vara början på slutet.... Jag är livrädd!

Måndag!

Idag har jag insett att det inte bara är jag som kan ha dåliga dagar. :-)

Anna-Lena och Svea kom hit på eftermiddagen och vi drack kaffe. Mycket trevligt! Hämtade Stellis på dagis sedan gick vi alla fyra och handlade. Jag och Stellis kom hem och då började det, gnäll, gnäll, gnäll. Trött mamma och gnällig unge är en kanonkombination ska du veta. :-) Fortsatte hela kvällen och eskalerade runt sjutiden. Var jätte enkelt att laga mat. :-) Som tur var åt hon sin gröt i alla fall, men efter mycket, mycket om och men. :-)

Hoppas vi vaknar till en bättre dag imorgon! :-)

I helgen har vi fixat våran balkong. Är riktigt nöjd med resultatet. Nu ska bara de gamla möblerna bort. Igår invigde jag och Stefan de nya möblerna och golvet med ett glas rött, mycket trevligt! Nu sitter vi också här ute, men ikväll är det kaffe vi dricker. :-)

Halva våran balkong.

Käftsmäll!

Idag hade jag en kanonstart på dagen. Eller inte! :-) Blev lite stressigt med frukost och allt, men det är väl inte så ovanligt, så det påverkar inte. :-) Jag sätter Stella i vagnen efter att hon har ätit, packar den med de saker hon behöver på dagis. Jag bestämmer mig för att strunta i att äta frukost, ta mina tabletter och tömma en andra gång. Jag ska ändå bara lämna Stella direkt idag. Vi går ut i trapphuset, tar en stund och jag inser att hissjäveln inte fungerar-igen! Inser att det bara är att gå in igen, packa ur vagnen och Stella och ta trapporna. (Bor på våning 4) Bär ner henne och sedan går vi till Dagis, inga problem! Förutom att vi blir sena och jag inte längre har möjlighet att bara lämna henne. Nu måste jag vara med på samlingen. (Just ja, ringde teamet tidigare imorse och bad att dom skulle komma tidigare idag, eftersom jag bara skulle lämna Stella, haha) Jag är med på samlingen, Stella vägrar lämna mitt knä, så fort jag rör mig gnäller hon. Hon vet ju att jag kommer att gå och försöker allt för att det inte ska ske. Älsklingen mammas! Tillslut går jag, Stellis blir såklart jätte ledsen. Jag kommer till porten, då har teamet så klart redan kommit, vi går fram till hissen, men den funkar så klart inte. Är bara att ta trapporna! Jag går, stannar och andas lite, men går så att jag kommer hem fortare! När jag kommer innanför dörren får jag kippa efter andan, får lite panik! Nä, inte lite, ganska mycket! Kan inte ta djupa andetag även fast det är det enda jag behöver. Återhämtar mig efter en liten stund i alla fall! :-) 

Det jag nu har bestämt mig för är att jag ska börja ta trapporna så fort jag inte har vagnen. Ska börja med att åka hiss till våning 3 och sedan gå därifrån, sedan ökar jag och snart kommer jag springa uppför dessa jävla trappor, trappor som aldrig tidigare varit ett problem att gå uppför. Det är tufft att inse hur dålig ork jag har fysiskt. En riktig käftsmäll blev det idag. Pisscancer!!!! Dra åt helvete! Så mycket jag kommer att missa pga dig, fy fan! Fy fan för dig!

Kämpa, kämpa, kämpa!!!! Får aldrig sluta kämpa! Jag måste kämpa, det är min förbannade skyldighet! Jag vill kämpa! Ibland är det bara så tufft att ingen kan förstå...

Ta hand om dig, fina du!